Kan någon berätta för mig varför jag alltid lyckas träffa en massa intressanta människor? Har jag någon slags magnetism som gör att spännande personer dras till mig? Vem vet. Nyligen stod det klart att det var något unikt med mig i alla fall.

Jag satt på en liten fest. Festen var upplagd så att alla skulle ta med en person som de andra aldrig hade träffat. Det var himla fint eftersom det gjorde att man var tvungen att socialisera. Något som vi svenskar förstås kan vara ganska dåliga på ibland. Vi blev totalt 12 personer på festen och jag pratade med allihop, vilket jag såg som en vinst.

Trots att jag fick njuta av alla gäster som samtalspartner ska jag nu foka på en specifik sådan. Det var en kille som hette Calle. Calle jobbade med stamspolning i Stockholm. Varför tar jag upp att han jobbar med stamspolning i Stockholm? Jo, därför att det var detta som jag och Calle talade om i över 2 timmar.

Det var inget jag trodde när jag gick iväg till festen. Ja, att jag skulle sitta i Stockholms finaste kvarter och prata om stamspolning. Det var förvånande. Ändå kommer det bara tvåa på listan över förvånande saker som skedde den kvällen. Det som överraskade mig mest av allt var att jag tyckte att det var väldigt intressant att prata om stamspolning i Stockholm. Den här killen var väldigt trevlig. Han talade på ett sätt som gjorde att man blev intresserad. Jag är övertygad om att, om vi hade talat curling istället för stamspolning i Stockholm, hade det varit samma. Han hade ordets gåva och det ska man inte förringa. Det är jag svag för.

Nåväl, 2 timmar av stamspolning i Stockholm alltså. Eftersom vi hade fin utsikt över stan där vi satt kunde jag peka på många olika byggnader och kolla facit. Det var inte direkt en fastighet i Stockholm som han hade utfört stamspolning i. Det var väldigt, väldigt många. Calle hade nämligen börjat jobba på samma företag som hans kusin. Detta var 14 år sedan. Kusinen fortsatte bara ett kort tag efter men Calle blev kvar. Nu hade han arbetat med stamspolning i Stockholm i nästan 1,5 decennium. Svindlande, eller hur? Det sa jag till honom. Han frågade hur länge jag hade jobbat med PR. Jag insåg att det var 16 år, så där fick jag på fingrarna.

Vad har vi lärt oss mer än att stamspolning i Stockholm kan vara ett roligt samtalsämne? Ingenting, men det gör inget!