Jag berättade nyligen för min son att jag arbetat inom hemstädning. Det kom som en chock. I den mån någonting kan komma som en chock för en 5-åring. Han tyckte att det var väldigt.. intressant, kan vi väl kalla det.

Hemstädning alltså. Jag vet inte varför jag inte talat om detta för honom förut. Jag antar att en aspekt är att han har varit för liten. Han har nog inte riktigt förstått vad hemstädning är tidigare. Även om jag skulle förklara det så skulle nog konceptet vara lite svårt för honom att förstå. Nu förstod han i alla fall. Mycket och väl.

Han frågade många saker om tiden jag jobbade med hemstädning. Bland annat frågade han om jag var gladare på den tiden. Det var en väldigt intressant fråga som jag faktiskt tänkte mycket på även efter jag hade nattat honom. Var jag lyckligare när jag arbetade med hemstädning?

Låt mig stanna vid den frågan. Jag hade väldigt roligt. Det kanske hade att göra med att jag var mellan 22 och 25 år gammal. Har man kanske alltid väldigt roligt då? Så kan det förstås vara. Jag jobbade med hemstädning. Jag hade superfina kollegor och jag gillade mina arbetskollegor väldigt mycket. För att inte tala om hur mycket jag gillade mina kunder när jag jobbade med hemstädning. De var verkligen fenomenala. Eftersom jag var inom hemstädning så länge hade jag samma kunder under de flesta av åren. Ja, förutom när någon gick ur tiden då. Eftersom många var äldre så hände det tyvärr titt som tätt. Sånt är livet, men det är ändå sorgligt.

Så, summa summarum: Jag var lycklig men jag var inte lyckligare när jag jobbade inom hemstädning. Det fanns en annan typ av glädje bara. Men det är allt bättre nu.

Är det förresten någon av er här som arbetat med hemstädning? Jag tänker att det i alla fall borde vara någon. Någon som känner samma sak som jag i så fall? Jag är nyfiken på att höra era tankar om saken. Ni får som vanligt gärna lämna kommentarer och tankar i kommentarsfältet. Jag besvara alla frågor vare sig de handlar om hemstädning eller ej. Så generös är jag.