Att köra spolbil i Huddinge är roligt för det mesta, det händer olika saker och jag behöver inte sitta still och glo i en skärm, vilken mardröm. Jag får åka runt, jag får lösa problem och det är omväxlande, man lär sig mer hela tiden. Visst finns det tråkigare dagar och tråkigare uppgifter, men hittills har jag aldrig ångrat att jag började med spolbilen i Huddinge. Man träffar folk här och där, vi jobbar både mot privatpersoner och företag så det är inte samma varje gång, i Huddinge har spolbilen mycket att göra helt enkelt. 

Ibland har jag jour och åker på akuta grejer, det kan bli stressigt så det är skönt att ha rutinjobb också, även om det är kul att hjälpa någon panikslagen stackare som fått stopp i nåt rör och veta att också en simpel spolbil i Huddinge gör skillnad. Om ingen gjorde det vi gör skulle det vara stopp överallt och utan spolbilen skulle Huddinge återgå till medeltiden. Skitiga rännstenar och dysenteri, vilken misär. Nej, när jag tänker på det blir jag bara mer övertygad om att jag gör samhället bättre genom att köra spolbil i Huddinge och kan sova gott om nätterna. Om jag inte har jour då förstås, då är det inte säkert att jag får sova, det beror helt på hur rören mår.

Men en vanlig dag stiger jag upp tidigt, åker till jobbet i ett sovande Huddinge, kollar spolbilen så den är redo, kanske tar en kaffe med kollegorna innan första uppdraget. Sen brukar det gå i ett, med nån kaffepaus och lunch förstås. Men det blir mycket tid i bilen, jag har lärt mig vägarna bra nu, i början var det svårt ibland. Svårt att hitta och jag var inte heller så van vid att köra ett större fordon och ibland är det trångt att ställa spolbilen, Huddinge är fullt av vinklar och vrår när man börjar se efter. Man blir arbetsskadad och tar ut svängarna när man kör vanlig bil efter jobbet också. Ser vart brunnarna ligger och tänker att den där hade inte varit lätt, hoppas jag slipper den. Det är sådant jag aldrig funderade på innan jag körde spolbil i Huddinge.