Jag har blivit ombedd att dela med mig lite om min vardag i blomsterhandeln. Det är faktiskt förvånansvärt många som frågat om detta. Sedan jag, för snart ett år sedan, berättade att jag och min sambo skulle öppna blomsterhandel har många frågor kommit in. Många tenderar att handla om just det; hur det dagliga arbetet ser ut. Jag vet inte om detta intresse tyder på att många av er skulle vilja jobba med blommor och växter. Om så är fallet, ja då blir jag nöjd!

Så, senaste veckan i vår blomsterhandel alltså.

Låt mig börja med veckans första kund. Det var en man som kom in och ville köpa en bukett blommor som matchade ett ganska specifikt syfte. Han skulle nämligen gå i pension och ville ge sina kollegor någonting i avskedspresent. Därför kom han till vår blomsterhandel. Medan jag fixade ihop en bukett frågade jag honom om det inte brukade vara tvärtom. Ni vet, att den som går i pension är den som ska få presenter. Han höll med och ansåg därför att det var kul att bryta mönstret en smula. Jag höll med. Han lämnade vår blomsterhandel med en bukett som matchade gruppens mångfacetterade personer och dynamik. Det var fint, tycker jag!

Nästa dag fick blomsterhandeln besök av en kille som ville köpa blommor till en tjej han tyckte om i skolan. Det var så fint att jag nästan blev tårögd. Han hade bara 80 kr, förklarade han. Men jag satte faktiskt ihop en bukett som vi skulle kunna tagit 350 kr för. Grabben måste ju ha något fint om han vill imponera på henne. Det var verkligen en sådan stund då jag var väldigt nöjd med beslutet att starta blomsterhandel.

Vi spolar fram till torsdag eftermiddag då jag fick besök av någon som nog kan ha varit blomsterhandelns äldsta kund sedan starten. Kvinnan vi fick äran att få besök av berättade att hon hade bott i området när det inte fanns något annat än åkrar här. Lägg därtill att husen där vår blomsterhandel ligger är väldigt gamla, i alla fall om ni frågar mig. Jag antar att allt är relativt.

Kvinnan skulle hur som helst köpa blommor av oss för att hennes son fyllde 80 år. ”Han växer upp så fort, det är inte riktigt klokt.” sa hon och skrattade. Det gjorde jag också. Hon fick en fin rabatt, det kan jag lova.

Undrar om jag kanske ska vara lite mer sparsam med rabatterna. Annars får vi ju inte in de pengar vi betalat för att få in blommorna till blomsterhandeln. Vad tycker ni? Man måste ju kunna gå på känsla lite också, eller hur?