Ja, ni som följer mig har fått hänga med i den här följetången under några veckor. Jag talar om händelsen då jag såg en man springa in och gömma sig under väderskyddet till en ställning i huset bredvid. Jag såg alltså detta ske precis innan jag skulle lägga mig att sova och det var en spännande upplevelse.

Under tiden jag tittade och hade sett mannen springa in i byggnadens väderskydd hade polisen kommit till platsen. De omringade huset och de var säkert 10 personer. Den här killen behövde de helt enkelt fånga. Han hade gjort något som inte skulle få gå obemärkt förbi statens arm.

Jag satt i skydd av mörkret och såg ner på gården utanför grannhuset där dramat utspelade sig. Det gick långsamt. Poliserna rörde sig tyst runt omkring och jag såg att de också tagit sig upp på taket. Kanske försökte de genskjuta honom på väg upp eller ner i ställningen. Det tycktes vara den plats till vilken de trott att han smitit.

Jag ville inte blinka, så intressant tyckte jag att det var. Som att se en spännande film fast den skedde utanför mitt eget fönster. Så plötsligt..!

Mannen hoppade fram bakom nämnda väderskydd, till synes sprungen ur den lilla tomten som en av lägenheterna förfogade över. Han sprang över mot andra sidan gatan och det var tydligt att han inte hade några planer på att bli arresterad.

Det var i detta skede som jag handlade snabbare än någonting i mitt liv. Jag tänkte att de ju var tvungna att sätta dit den här killen. Han kunde inte få fortsätta med vad det nu var han höll på med. Jag öppnade fönstret hastigt och tre av poliserna tittade upp mot mig och lös med sina ficklampor. Jag pekade ivrigt med fingret i den riktning som mannen sprungit. Två av poliserna sprang ditåt i en jävla fart. Den tredje gav nya order till sina kollegor runt omkring och uppe i huset.

Jag ropade för att göra instruktionen än tydligare: ”Han såg ut att springa in i buskaget borta till höger”. Efter ungefär 30 sekunder hördes ljudet av en fångst. De hade tagit honom och bar fram honom ur dungen mellan hus 42 och 44.

Polisen stod vid väderskyddet och visslade upp mot mig. Jag såg dit och fick instruktioner från mannen som sannolikt var chef. Han höll fortfarande en hand i husets väderskydd när han sa ”Du borde gå in och stänga nu. Tack för hjälpen”.

Det där gjorde mig ju inte mindre nervös direkt. Jag fortsatte med fönstret stängt att snegla bort mot detta väderskydd. Hur fan hade han gömt sig där under egentligen? Och vad hade han gjort?

Många frågor sökte svar om såväl väderskydd som misstänkta brottslingar.