Hej alla,

För ett par veckor sedan publicerade jag ett inlägg som rörde upp känslor. Jag är övertygad om att vissa som läser den meningen blev väldigt spända. ”Vad kan det nu vara som har hänt? Vilket kontroversiellt ämne har det skrivits om den här gången? Jag kan knappt bärga mig”. Så tänker jag att det låter i många av era huvuden nu. För den som lyckats missa detta inlägg är jag rädd att jag kan göra er besviken nu. Inlägget handlade nämligen om att jag har varit målare i Stockholm. Inte nog med att jag har varit det. Jag ska också, inom en relativt överskådlig framtid, arbeta som målare i Stockholm igen. Detta sker visserligen under en begränsad tid, men ändå. En gång Stockholms bästa målare - Alltid Stockholms bästa målare. Det är väl så det fungerar, eller?

Ni är många som har hört av er. Otroligt många i jämförelse med det genomslag jag förväntade mig av inlägget och av denna ”nyhet”. Jag antar att jag inte delar med mig så mycket om mitt forna liv vanligen. Detta ska jag försöka bli bättre på. Jag tycker faktiskt att det är ganska kul. Man ska akta sig för att bli en sådan som ständigt tittar i backspegeln. Men att då och då hålla lite småkoll på vad som sker där bak kan vara mer än en god idé – i alla fall om ni frågar mig.

Frågorna har inte låtit vänta på sig. Många har de varit. Olika till strukturen och innehållet har de också varit. Det har funnits ett intresse av att djupdyka i min tid som målare i Stockholm. Ni verkar vilja veta mer om många olika aspekter av yrket. Förutom den oerhört vanliga frågan om hur jag trivdes som målare i Stockholm har det funnits precis allt möjligt. Det var någon som frågade om jag var singel under den här perioden. Jag fick läsa frågan igen för att se om det blev rätt, men ja. Frågan gällde alltså huruvida jag, då jag jobbade i Stockholm som målare, kilade stadigt eller ej. Förvånande? Minst sagt!

Under kommande veckor, eller så länge jag får in frågor om saken, kommer upplägget vara såhär: Jag besvarar era frågor om målare i Stockholm. Jag besvarar dem dessutom kollektivt i den här bloggen, inte via mail. I gengäld vill jag ha en snäll kommentar i kommentarsfältet. Är det för mycket begärt?!

Kram på er!