Stort intresse för målare i Stockholm

Hej alla,


För ett par veckor sedan publicerade jag ett inlägg som rörde upp känslor. Jag är övertygad om att vissa som läser den meningen blev väldigt spända. ”Vad kan det nu vara som har hänt? Vilket kontroversiellt ämne har det skrivits om den här gången? Jag kan knappt bärga mig”. Så tänker jag att det låter i många av era huvuden nu. För den som lyckats missa detta inlägg är jag rädd att jag kan göra er besviken nu. Inlägget handlade nämligen om att jag har varit målare i Stockholm. Inte nog med att jag har varit det. Jag ska också, inom en relativt överskådlig framtid, arbeta som målare i Stockholm igen. Detta sker visserligen under en begränsad tid, men ändå. En gång Stockholms bästa målare - Alltid Stockholms bästa målare. Det är väl så det fungerar, eller?


Ni är många som har hört av er. Otroligt många i jämförelse med det genomslag jag förväntade mig av inlägget och av denna ”nyhet”. Jag antar att jag inte delar med mig så mycket om mitt forna liv vanligen. Detta ska jag försöka bli bättre på. Jag tycker faktiskt att det är ganska kul. Man ska akta sig för att bli en sådan som ständigt tittar i backspegeln. Men att då och då hålla lite småkoll på vad som sker där bak kan vara mer än en god idé – i alla fall om ni frågar mig.


Frågorna har inte låtit vänta på sig. Många har de varit. Olika till strukturen och innehållet har de också varit. Det har funnits ett intresse av att djupdyka i min tid som målare i Stockholm. Ni verkar vilja veta mer om många olika aspekter av yrket. Förutom den oerhört vanliga frågan om hur jag trivdes som målare i Stockholm har det funnits precis allt möjligt. Det var någon som frågade om jag var singel under den här perioden. Jag fick läsa frågan igen för att se om det blev rätt, men ja. Frågan gällde alltså huruvida jag, då jag jobbade i Stockholm som målare, kilade stadigt eller ej. Förvånande? Minst sagt!


Under kommande veckor, eller så länge jag får in frågor om saken, kommer upplägget vara såhär: Jag besvarar era frågor om målare i Stockholm. Jag besvarar dem dessutom kollektivt i den här bloggen, inte via mail. I gengäld vill jag ha en snäll kommentar i kommentarsfältet. Är det för mycket begärt?!


Kram på er!


Generös om hemstädning

Jag berättade nyligen för min son att jag arbetat inom hemstädning. Det kom som en chock. I den mån någonting kan komma som en chock för en 5-åring. Han tyckte att det var väldigt.. intressant, kan vi väl kalla det.


Hemstädning alltså. Jag vet inte varför jag inte talat om detta för honom förut. Jag antar att en aspekt är att han har varit för liten. Han har nog inte riktigt förstått vad hemstädning är tidigare. Även om jag skulle förklara det så skulle nog konceptet vara lite svårt för honom att förstå. Nu förstod han i alla fall. Mycket och väl.


Han frågade många saker om tiden jag jobbade med hemstädning. Bland annat frågade han om jag var gladare på den tiden. Det var en väldigt intressant fråga som jag faktiskt tänkte mycket på även efter jag hade nattat honom. Var jag lyckligare när jag arbetade med hemstädning?


Låt mig stanna vid den frågan. Jag hade väldigt roligt. Det kanske hade att göra med att jag var mellan 22 och 25 år gammal. Har man kanske alltid väldigt roligt då? Så kan det förstås vara. Jag jobbade med hemstädning. Jag hade superfina kollegor och jag gillade mina arbetskollegor väldigt mycket. För att inte tala om hur mycket jag gillade mina kunder när jag jobbade med hemstädning. De var verkligen fenomenala. Eftersom jag var inom hemstädning så länge hade jag samma kunder under de flesta av åren. Ja, förutom när någon gick ur tiden då. Eftersom många var äldre så hände det tyvärr titt som tätt. Sånt är livet, men det är ändå sorgligt.


Så, summa summarum: Jag var lycklig men jag var inte lyckligare när jag jobbade inom hemstädning. Det fanns en annan typ av glädje bara. Men det är allt bättre nu.


Är det förresten någon av er här som arbetat med hemstädning? Jag tänker att det i alla fall borde vara någon. Någon som känner samma sak som jag i så fall? Jag är nyfiken på att höra era tankar om saken. Ni får som vanligt gärna lämna kommentarer och tankar i kommentarsfältet. Jag besvara alla frågor vare sig de handlar om hemstädning eller ej. Så generös är jag.

Ett mobilskal

Jag har alltid varit väldigt förtjust i julen. Detta kommer inte som en överraskning för någon av er som läser min blogg. Eller ja, det borde det inte göra i alla fall. Detta för att jag är väldigt öppen med detta stora intresse. Nu är det ett litet tag sedan senaste julen men den är förstås färsk i minnet för mig. Det jag kommer att berätta om idag är den julklapp som i år stack ut som den allra bästa. Nämligen ett nytt mobilskal.


Är det inte ganska oväntat? Att den bästa klappen för någon som mig – för någon som lever hela året för denna fantastiska högtid – var just ett mobilskal. Jo, jag skulle nog själv säga att det är ganska ordentligt oväntat. Mobilskal är ju förstås bra på sitt sätt. De skyddar telefonen och ser till att man får ett lite finare yttre på den. Men that’s it, eller hur? Vad mer kan man egentligen säga om mobilskal?


Nu ska jag berätta hur det gick till. Till att börja med så vill jag flagga för vem jag faktiskt fick mobilskalet av. Det var min brorsdotter. Hon är snart 11 år gammal. När man är i hennes ålder så finns det absolut inte tillräckligt mycket pengar i kassan för att köpa mobilskal. Ja, det finns i alla fall inte tillräckligt för att köpa ett så fint mobilskal som hon gav mig. Det gjorde mig från början övertygad om att det var hennes föräldrar, min bror, som köpt gåvan. Så var inte fallet. Det var hon själv som hade köpt mobilskalet till sin farbror.


”Hur hade du råd med det här?” frågade jag när jag öppnade det silvergrå mobilskalet från den fina förpackningen. Hon blev lite generad och mumlade något jag inte hörde. När jag till slut fick ur henne hur det hade gått till blev jag väldigt rörd. När hon fyllde år, sommaren innan, gav jag henne nämligen pengar. Detta hade jag mer eller mindre glömt. Hon fick 1000 kr av mig i 11-årspresent. När hon fick pengarna hade hon omedelbart sparat undan 200 kr. Dessa bestämde hon att hon skulle köpa en julklapp till mig för. Utan att någon vuxen visste om det. När jag hade hälsat på hade jag någon gång klagat över mitt dåvarande mobilskal, och det snappade hon upp.


Ja, ni förstår ju. Det kanske inte är själva mobilskalet utan tanken bakom som gör att jag ser detta som min bästa klapp förra året.


Behovet av fasadrenovering

Hej alla,


Förra veckan benade jag ut ett och annat. Om ni frågar mig skulle jag säga att det är detta jag gör mest av allt, både professionellt och i arbetslivet. Jag benar ut saker när det kommer till mina barn. Hur långt är det till månen? Varför får jag inte äta glass jämt? Vad är det för skillnad mellan grönsaker och frukt? Det är några av de frågor som jag fått senaste veckan. Professionellt får jag frågor som jag enklare kan svara på. Jag arbetar nämligen med fasadrenovering. Det är detta ämne jag har kommit att skriva lite om senaste tiden. Många frågor om fasadrenovering har kommit in. Det tycks vara så att många av er är nyfikna på detta område. Vissa verkar nyfikna i största allmänhet och andra vill veta för egen del. Ja, alltså om de skulle kunna tänka sig att arbeta med fasadrenovering. Det är roligt att höra, och för unga människor som letar väg i byggbranschen tror jag att det är en bra inriktning.


Så, jag tänkte att jag skulle göra samma som i de senaste inläggen. Jag svarar på frågor som jag fått i min inkorg om fasadrenovering. Detta gör jag för att spara tid eftersom många frågor verkar vara detsamma. Jag gör det också för att de personer som undrar men inte vågat fråga eventuellt ska kunna få svar. Med detta sagt uppmanar jag er att skicka in era frågor om fasadrenovering i kommentarsfältet. Jag lovar att försöka besvara allihop inom de närmaste veckorna.


Nu har jag babblat färdigt, så åter till frågorna:


När började du jobba med fasadrenovering?


Faktum är att jag började redan innan jag slutade gymnasiet. Min pappa drev företag inom fasadrenovering. Ett företag som min farfar för övrigt hade startat en gång i tiden. Det blev så att jag blev kvar där, vilket förstås var naturligt. Vi var ett gott gäng, både vänner och släktingar, som arbetade där. Det var roliga tider och jag trivdes direkt med teamet och att arbeta med fasadrenovering.


Vilka typer av kunder levererar ni fasadrenovering åt?


Det korta svaret på frågan är: Alla. Det är ganska enkelt att förstå eftersom alla byggnader (precis varenda en) förr eller senare behöver genomgå fasadrenovering. Det är renovering av fasaden som gör att fastigheten kan stå pall för väder och vind. Det är den som gör att insidan av byggnaden skyddas. Vi arbetar med privatpersoner och privatbostäder. Vi arbetar med företag i varierande storlek och i olika branscher. Vi arbetar också med myndigheter, föreningar och andra typer av organisationer. Kyrkor, konserthus, fastighetshus, kontorskomplex. Ja, allt möjligt. 


Behovet av fasadrenovering finns ständigt, och det är framförallt därför det är en bra bransch att arbeta inom.


Elbolaget mitt

Det fanns en tid i livet då jag jobbade på elbolag. Har jag sagt det? Nu har jag i alla fall gjort det och då tänker jag att det inte finns någon anledning för mig att inte tala vidare om saken. Här kommer den historien:


Jag började arbeta på elbolag under tiden jag pluggade. Det var lite konstigt. Jag hade ju varit aktiv inom arbetslivet ganska många år innan jag valde plugg. Det var det många av mina klasskamrater som inte hade varit. De kom direkt från gymnasiet och såg sommarjobbet som en häftig grej att göra. För mig var elbolaget det bara ett jobb som vilket som helst.


Vad jag dessutom märkte var att de flesta som arbetade på elbolaget var betydligt yngre än jag. Nu när jag tänker på det var det nog bara min chef som var ett par år äldre. Annars var de flesta väldigt unga, som sagt. Detta är inte särskilt förvånande förvisso. Jag menar, det var ett kundtjänstjobb och de tenderar ju att locka till sig yngre. Anledningen till att jag tog jobbet på elbolaget var förstås att jag hade lång erfarenhet. Jag hade visserligen inte suttit i kundservice på elbolag just, men telefonen var jag van vid.


”Välkommen till kundtjänst, du talar med..” och så vidare. Ni vet den där grejen. Jag var i alla fall på elbolaget i 2,5 månad och kände att jag verkligen kom in i gänget. Detta trots att jag var den enda som arbetade över sommaren. Jag fick lite nya vänner vilket var kul eftersom jag var ny i staden. Vi gick ganska ofta på aw och det kändes också kul. Ett bra sätt att lära känna varandra om inte annat.


Sommaren kom och gick snabbt och när hösten skulle börja var det lite trist. Det kändes tråkigt att gå tillbaka till CSN-bidrag och att lämnat elbolaget bakom mig. Så jag valde helt enkelt att inte göra det. Jag gick in till chefen innan min sista dag och sa att jag ville jobba extra. Detta gjorde jag sedan under hela hösten, minst en dag i veckan. En mycket trevlig tid var detta.


Önskar ni höra mer om mitt elbolag eller vill ni bara veta om elpriser? Hör av er i kommentarsfältet som vanligt!