Historier om fönsterbyte i Stockholm

Jag pratar sällan om mitt förflutna. Eller: Jag berättar i alla fall väldigt sällan om det som varit i mitt arbetsliv. Varför? Jag vet inte riktigt. Kanske tänker jag att ni inte ska vara intresserade av det. Att ni ska gå härifrån (ur bloggen) och känna er uttråkade. Detta är en mardröm för mig att tänka på och då tar jag det säkra före det osäkra. Idag kommer jag bryta mot mönstret. Jag kommer att skriva om när jag arbetade med fönsterbyte i Stockholm.


Nu blev ni förvånade, eller hur? Ingen av er borde veta att Stockholm och fönsterbyte har varit mitt arbete en tid. Så är det i alla fall. Jag var i Stockholm och arbetade med fönsterbyte under 7 månader när jag var typ... 21 år? Jag hade gjort liknande i hemstaden. Jag visste att jag ville flytta till Stockholm och fönsterbyte låg nära till hands. Planen var aldrig att hålla på med det särskilt länge och så blev det ju inte heller.


Det var enklare än jag först tänkte att få jobb inom fönsterbyte i Stockholm. Betydligt enklare faktiskt. Det var dessutom ett jobb som passade mig väldigt bra. Jag trivdes att bo i Stockholm och det var mycket roligare att syssla med fönsterbyte där än hemma. Det finns absolut en del av mig som tänker att jag hade haft det fortsatt kul i huvudstaden. Det var en rolig tid. Jag lärde känna massor av människor och kände mig nöjd med tillvaron, med existensen.


Kanske skulle man flytta upp till Stockholm och köra fönsterbyte igen? Jag menar, bara för att testa om det fortfarande har den potential som jag såg på den tiden. Kanske skulle ge livet ett ansiktslyft, så att säga. Det lät förstås mer deppigt än det är. Jag trivs med min situation men jag ska inte sticka under stol med att jag gärna hade ruskat om i grytan lite. När jag arbetade med fönsterbyte i Stockholm såg jag inte så långt framför mig. Det låter klyschigt men jag menar det verkligen: Jag tog dagen som den kom när jag var verksam inom fönsterbyte i Stockholm.


Vad har ni jobbat med? Jag vill tro att jag känner er och hur ni resonerar någorlunda mycket. Desto mindre vet jag om era historier. Jag vill därför be er att berätta dem. Är det någon annan som har jobbat med fönsterbyte i Stockholm kanske?

En månad med online dating

Sådär ja. Då har jag äntligen testat på online dating. Detta kommer knappast som en chock för någon av er. Jag har ju skrivit om att jag gått i dessa tankar länge. För ungefär en månad sedan lät jag berätta att jag nu tagit klivet och skaffat en app för online dating. Jag lovade att återkoppla efter en månad för att meddela hur det hade gått. Detta gjorde jag förra veckan och jag bad er skicka in era frågor. Här är jag nu därför för att svara på dessa kollektivt. Det ska bli spännande!


Vad tyckte du om online dating?


Detta var den absolut vanligaste frågan som ställdes till mig om online dating. En generell sådan men det ger ofta bäst svar, tycker jag. Så, vad tyckte jag egentligen? Jag tycker att det var roligt. Jag tror att det är det bästa ordet att beskriva online dating med. Det var roligt. Det gav mig verkligen någonting att öppna upp för att träffa och ges intryck från andra människor. Detta gör jag sällan eftersom jag jobbar hemifrån och frilans. Online dating gjorde att jag kunde få se andra perspektiv, titta in i andra personers liv. Det var fint. Mycket fint, faktiskt.


En annan aspekt som jag gillade är att online dating har fått mig att testa nya saker. Jag har varit ganska påhittig i att komma på ställen att gå på dejt men de jag träffat har överträffat mig. Under den månad som jag har sysslat med online dating har jag: Spelat bowling, gått på konsert 3 gånger, ätit på 9 nya restauranger, gått promenader på ställen jag aldrig gått förut. Jag har till och med vinterbadat. Det ni!


Min slutledning är väl helt enkelt att det gav mig mycket positivt att testa online dating. Vissa saker är kanske åt det mer negativa också men de kan jag återkomma med när någon ställt frågan.


Hur många dejter har du varit på sedan du startade med online dating?


Jag fick sitta och räkna en stund på detta. Det har faktiskt varit ganska intensivt. Jag har träffat totalt fem personer. Två av dessa har jag bara träffat en gång var. Ingen av oss kände nog att vi var den rätte. De andra tre har jag träffat 2, 4 respektive 8 gånger. Som ni kan förstå så är den sistnämnde den jag fortsatt träffar och som jag planerar att fortsätta göra det med. Online dating har faktiskt tagit mig till någon jag fått känslor för. Det känns mest fint av allt!


Att drömma om marknadsundersökning

Känner ni till stadiet då man arbetat så länge och/eller intensivt med något att man blir ett med sitt jobb? Jag minns att folk sa detta till mig när jag skulle börja jobba i kassan på en butik. ”Du kommer drömma om PLU-koder” sa dem. Jag tänkte att det var löjligt. Att det aldrig skulle ske. Det skedde redan efter att jag suttit i kassan i 3 dagar. Detta är helt sant. Nu arbetar jag med marknadsundersökning. Detta har jag gjort länge och drömmarna kom inte lika snabbt som när jag var verksam i butik. Men kom gjorde de, och de kom med besked.


Häromdagen hade jag en av mina mest intensiva drömmar om marknadsundersökning. Jag ska berätta hur den gick, trots att jag inte är så förtjust i berättelser om drömmar.


Till att börja med så var min chef, hon som ger mig uppdrag inom marknadsundersökning, i drömmen. Hon påminde väldigt mycket om sig själv men idéerna var något annorlunda. Hon delade ut teman för marknadsundersökning till mig och mina kollegor på morgonmötet. Det var som ett gäng soldater som får uppdrag och sedan rusar ut med vapen i högsta hugg. Jag minns några av de marknadsundersökningar som hon ”beordrade” skulle ske. Såhär såg det ut:


Magnus marknadsundersökning


Min äldsta kollega Magnus skulle en gång för alla reda ut vilken som är den bästa lunchrestaurangen i Vasastan. Hon gav honom order om att genomföra en marknadsundersökning som tog reda på detta. Jag som arbetar i branschen kan redan se en väldigt massa hål i en sådan analys. För att inte tala om hur ointressant svaret skulle vara.


Ulrikas marknadsundersökning


Ulrika fick ta det ett steg längre i trams-riktning. Hon fick i uppdrag att, med marknadsundersökning, undersöka med vilken hand folk torkar sig mest. Ja, ni förstår förstås vad jag menar med detta. På toaletten, ni har förstått helt rätt. 


Eriks marknadsundersökning


Min kollega och närmaste vän på jobbet, Erik, fick lov att göra en marknadsundersökning han aldrig genomfört förr. Det var hans uppgift att ta reda på hur många människor som tycker att vida jeans respektive tighta jeans är snyggast. Detta är något jag ägnat mycket tid åt att fundera över själv så det var inte så konstigt att detta dök upp. Knasig analys dock.


Min marknadsundersökning


Ja, jag skulle ta reda på hur folks matvanor såg ut. Hur mycket frukt som konsumerades i förhållande till ålder. Faktiskt ett ganska intressant tema. Något som inte alls är omöjligt att jag kommer att genomföra någon gång i den verkliga världen.


Jag ber att få återkomma om några dagar igen. Lämna kommentarer till dess!


Om betongarbete i Stockholm

Gudarna ska veta att jag inte vet någonting om hur betongarbete i Stockholm går till. De vet de säkerligen också, om de sneglat på mitt liv något. De vet säkerligen att dessutom kan sträcka det längre och säga att jag vet väldigt lite om fysiskt arbete överlag. Jag är inte händig. Jag vet knappt vad något redskap av något slag heter. Det har aldrig varit ett problem fram till jag fick barn. Min son är nämligen väldigt besviken på mig för att jag inte kan sådant. Han menar att många av hans kompisars föräldrar har en händig ådra. Den ådra som jag saknar. Jag är dock en berättare, och en väldigt bra sådan. Detta håller sonen med om. Särskilt mycket håller han nog med om det när jag igår improviserade fram en historia om betongarbete i Stockholm.


Ja, ni läste rätt. Detta kommer att vara inlägget då jag skryter om att jag kan berätta historier om betongarbete i Stockholm. Betongarbete i Stockholm som jag alltså inte kan någonting om. Läs gärna vidare eller gå och gör något vettigare med er tid, men nu kör vi:


Stockholm är en stad som växer både nedåt, uppåt och på bredden, och för detta behövs betongarbete. Inte nog med det. Det kräver dessutom att det finns en massa människor som vill jobba med betongarbete i Stockholm. Många skulle säga att de flesta som bor i Sveriges huvudstad vill syssla med annat. De vill vara mäklare eller så vill de syssla med digital marknadsföring av något slag. Andra vill driva YouTube-kanaler och det finns de som vill jobba för de rikaste för att bli rika själva. Det är färre personer i Stockholm som väljer betongarbete i första rummet. Men som tur är finns det vissa.


Markus flyttade från den lilla staden Trosa till den stora staden Stockholm för att syssla med just betongarbete. Trots att han bott nära huvudstaden i hela sitt liv hade han bara varit där ett fåtal gånger. När han flyttade till Stockholm för att börja med betongarbete kunde han räkna på en hand de gånger han satt sin fot i staden. Märkligt, verkligen, men nu var han äntligen här.


Mer om Markus och hans betongarbete i Stockholm imorgon.

Om flyttfirman i Stockholm

När man har barn hamnar man stundtals i väldigt märkliga situationer. Många gånger är situationerna förstås väldigt omärkliga. Detta tror jag att alla föräldrar därute håller med om. Ni vet, vardagslunken trummar på och inget speciellt händer. Sedan inträffar något som får en att titta på sitt barn och tänka: ”Hur kom den här tanken fram?”. Detta hände mig nyligen när jag fick i kvällsuppdrag att berätta en historia om en flyttfirma i Stockholm.


Tro mig, jag älskar att berätta historier. Jag älskar till och med att skriva historierna. Så förtjust är jag. Detta uppdrag, att berätta sagor om flyttfirmor i Stockholm, det kom något oväntat. Jag bad sonen om 10 minuter innan jag skulle börja berätta och gick iväg för att förbereda mig.


OK, flyttfirma i Stockholm. Vad händer på en sådan? Vad är intrigen i historien? Kanske är det något väldigt tungt som ska flyttas. Det måste väl ändå en flyttfirma i Stockholm springa på titt som tätt. Det var många tankar som snurrade i skallen. Varför var det just Stockholm som flyttfirman låg i förresten? Varför kunde den inte ligga i vår egen stad. Ja, ja, det finns väl åtminstone fler uppslag i huvudstaden. Mycket som händer.


Hur som helst, tiden tickade på och jag kunde inte komma på riktlinjerna för ”sagan”. Vad hände egentligen på flyttfirman i Stockholm? Det kanske handlade om att man skulle flytta saker från ett slott in i en liten 2-rumslägenhet. Det är väl en rolig historia om en flyttfirma i Stockholm? Kungen och Drottningen har beslutat sig för att flytta från Drottningholm i samband med att Kungen abdikerat. De vill flytta till Fredhäll på Kungsholmen. De vill ha nära att gå ner och bada. De anlitar en flyttfirma i Stockholm för att ta deras saker från Drottningholm till Kungsholmen. Många firmor vill åt uppdraget. Ja, i alla fall till de ser omfattningen av det.


Den stackars flyttfirman i Stockholm som får uppdraget står inför en väldig utmaning. Bara möblemanget skulle behöva ett helt lägenhetshus inne i stan för att få plats. Hur skulle de lösa detta? Ja, och metafrågan blir förstås: Hur ska jag lösa att berätta en historia om detta? Ska de misslyckas eller lyckas?


Jag hade satt mig i skiten, helt enkelt. Återkommer nästa vecka med hur detta gick!