Jag har bott i Haninge i över 20 år och aldrig genomfört en rekond. Är inte det lite märkligt? Eller ja, du lär knappast tycka att det är märkligt i detta skede men när du har läst inlägget har du sannolikt kommit på andra tankar. Nu ska jag be att få berätta:

Så, i Haninge finns en rekond-biltvätt som – enligt folk jag känner – erbjuder de bästa tjänsterna i hela regionen. Saken är bara den att jag inte har varit bilägare särskilt länge. Jag har inte ens haft körkort och detsamma gäller för min sambo. Vi har klarat oss, fram till dess att vi skaffade barn, och därmed ändrades allt.

En av de första insikterna jag fick efter att ha fixat bil var det faktum att bilar blir väldigt smutsiga. Väldigt, väldigt smutsiga och väldigt, väldigt enkelt. Vid detta laget hade jag alltså varken koll på att det fanns en ledande biltvätt i Haninge eller ens vad rekond var. Jag visste noll om bilar och om bilvård.

Det var först när min svåger var hemma hos mig och fick titta på bilen som ett ljus gick upp. Han uttryckte sig långt ifrån milt, och sa: ”Men hur fan ser bilen ut egentligen? Vad har ni gjort med den?”. När han sedan hoppade in i bilen – i samband med att vi skulle hämta ett bord – uttryckte han sig på samma sätt. Han frågade därefter varför jag inte åkte till biltvätten i Haninge och tog en rekond.

Ja, varför gjorde jag inte det? Svaret har nämnts tidigare och förtjänar att nämnas igen. Jo, eftersom jag ju inte visste vad det skulle innebära med rekond och var tvätten i Haninge fanns. Det var lite svårt att handla då.

Christer, som min svåger heter, berättade för mig om vad en rekond, på detta ställe i Haninge, kunde innebära. Han lade ut orden om denna tjänst och jag tänkte faktiskt att det nog var för bra för att vara sant. Att han överdrev för att få igenom sin mening. Jag menar: Jag förstår också att bilen var smutsig och behövde rengöring. Först när jag köpt en rekond i Haninge förstod jag exakt hur smutsig den var – och vilket rengöringsbehov vi faktiskt hade att göra med.

Bara tre dagar senare, på måndagen efter bordhämtningen, åkte jag till stället i Haninge för rekond. Det är rimligt att säga att jag aldrig blickat tillbaka sedan dess. Herregud vilken otrolig skillnad. Det var faktiskt helt makalöst. I nästa inlägg ska jag berätta närmare exakt om hur det gick till. Då hoppas jag att ni är här med mig!

Vi kan inte riktigt förbise det faktum att jag skrivit om väldigt olika saker senaste tiden. Kanske är det en stundande 30-årskris. Kanske är det något annat. Jag vet inte men det är något som är i görningen som jag inte riktigt kan ansvara för just nu.

Jag kan väl dock säga såhär. Förbered er på ytterligare ett annorlunda ämne. Jag kommer att skriva om flyttstädning i Stockholm. Det är nämligen någonting som jag och min sambo tog hjälp med när vi nu, äntligen (!), skulle flytta ihop. Vi hade köpt lägenhet i Stockholm ihop och för att göra det så smidigt som möjligt tog vi in professionell flyttstädning. Vilken jävla grej det var. Nu ska jag förklara just varför!

Ingen av oss tycker om att städa. Det är oerhört tydligt. Inte nog med det så är det ingen av oss som är särskilt duktig på det. Vi vet verkligen inte hur man gör för att hålla rent. Vi har snackat om att skaffa permanent städhjälp med några veckors mellanrum. Detta har vi inte fått tummen ur om. Nu, när flytten stundande, bestämde vi oss dock för att skaffa flyttstädning i Stockholm – som sagt.

Smidigheten med företaget i Stockholm som levererade vår flyttstädning var nog det jag var mest imponerad över. Det var en makalös smidighet från början till slut. Allt började, såklart, med att vi ringde. Jag sa hej och vad mitt namn var och vad vi behövde hjälp med och när. Ungefär 1,5 minut efter att de svarat i telefonen bokades ett möte in. Vi stämde av när flytten skulle ske och därför när flyttstädningen i Stockholm behövde genomföras. Sedan spikade vi det och jag fick en faktura när jobbet var klart. Är det inte helt otroligt? Vad går egentligen så smidigt i vår krångliga samtid? Svaret är inget annat!

Det var också ett himla trevligt gäng som vi fick hjälp av. Det var otroligt tydligt att de hade jobbat med flyttstädning i Stockholm länge. Väldigt länge. De hade stenkoll, inte bara på hur de skulle ta sig fram osv – utan också hur arbetet kunde genomföras så snabbt men ändå bra som möjligt. Effektiviteten syntes direkt när de ankom till lägenheten. Till och med hälsingen skötte de effektivt. Vi lämnade ifrån oss nycklarna, kilade ner på stan och käkade brunch och kände oss HELT säkra på att flyttstädningen i Stockholm låg i trygga händer.

Mycket riktigt. Bara efter ett par timmar var flyttstädningen klar och vår gamla lägenhet i Stockholm såg ut som ny.

Ja, ni som följer mig har fått hänga med i den här följetången under några veckor. Jag talar om händelsen då jag såg en man springa in och gömma sig under väderskyddet till en ställning i huset bredvid. Jag såg alltså detta ske precis innan jag skulle lägga mig att sova och det var en spännande upplevelse.

Under tiden jag tittade och hade sett mannen springa in i byggnadens väderskydd hade polisen kommit till platsen. De omringade huset och de var säkert 10 personer. Den här killen behövde de helt enkelt fånga. Han hade gjort något som inte skulle få gå obemärkt förbi statens arm.

Jag satt i skydd av mörkret och såg ner på gården utanför grannhuset där dramat utspelade sig. Det gick långsamt. Poliserna rörde sig tyst runt omkring och jag såg att de också tagit sig upp på taket. Kanske försökte de genskjuta honom på väg upp eller ner i ställningen. Det tycktes vara den plats till vilken de trott att han smitit.

Jag ville inte blinka, så intressant tyckte jag att det var. Som att se en spännande film fast den skedde utanför mitt eget fönster. Så plötsligt..!

Mannen hoppade fram bakom nämnda väderskydd, till synes sprungen ur den lilla tomten som en av lägenheterna förfogade över. Han sprang över mot andra sidan gatan och det var tydligt att han inte hade några planer på att bli arresterad.

Det var i detta skede som jag handlade snabbare än någonting i mitt liv. Jag tänkte att de ju var tvungna att sätta dit den här killen. Han kunde inte få fortsätta med vad det nu var han höll på med. Jag öppnade fönstret hastigt och tre av poliserna tittade upp mot mig och lös med sina ficklampor. Jag pekade ivrigt med fingret i den riktning som mannen sprungit. Två av poliserna sprang ditåt i en jävla fart. Den tredje gav nya order till sina kollegor runt omkring och uppe i huset.

Jag ropade för att göra instruktionen än tydligare: ”Han såg ut att springa in i buskaget borta till höger”. Efter ungefär 30 sekunder hördes ljudet av en fångst. De hade tagit honom och bar fram honom ur dungen mellan hus 42 och 44.

Polisen stod vid väderskyddet och visslade upp mot mig. Jag såg dit och fick instruktioner från mannen som sannolikt var chef. Han höll fortfarande en hand i husets väderskydd när han sa ”Du borde gå in och stänga nu. Tack för hjälpen”.

Det där gjorde mig ju inte mindre nervös direkt. Jag fortsatte med fönstret stängt att snegla bort mot detta väderskydd. Hur fan hade han gömt sig där under egentligen? Och vad hade han gjort?

Många frågor sökte svar om såväl väderskydd som misstänkta brottslingar.

Nu ska jag berätta hur vi gjorde för att transportera vigselringen till våra händer under bröllopet förra sommaren. Det är nämligen ganska spektakulärt, om ni frågar mig. Många skulle nog också säga att det är lite over-the-top, men vi ville ha det så.

Ni vet förstås om att det brukar vara så när det gäller vigselring. Något barn ska komma gåendes i mormors gamla barnklänning och blygt lämna över ringen. Någon bästa vän ska ha vigselringen i fickan och ge över den framför prästen. Vi ville slå på stort när det kom till vårt bröllop. Vi ville att det skulle vara något som folk pratade länge om.

Såhär gick det till:

Vi valde strategiskt att ha vigseln vid en kyrka nära ett stort fält. På fältet fick man nämligen landa om man hoppat fallskärm. Ni förstår då att det var det som påbörjade transporten av vigselringen. Det var min framtida frus bror som kom landandes medan alla gäster, inklusive vi själva, befann oss på gården. Han landade smidigt och lätt, van som han var, i närheten av kyrkomuren. I sin hand höll han vigselringen. Jag tyckte att det var något onödigt att han hållit den där hela tiden. Kunde han inte tänkt längre och haft vår vigselring i fickan i alla fall? Tänk om han hade tappat den.

Hur som helst. Därefter fick publiken ännu en chock, då min syster tog över transporten av vår vigselring. Detta gjordes genom att hon kom ridandes bakom hörnet på kyrkan, på en stor vit häst. Hon red fram till muren, nickade mot fallskärmshopparen och tog över vigselringen i sin hand. Sedan satte hon iväg i en jävla fart runt kyrkan. Hon red ett varv och tog sig sedan in genom de stora dörrarna. Väl därinne var det min frus andra syskon som tog över. De var tre och alla sjunger ofantligt bra. De tog ton i öppningen till kyrkan, samtidigt som den äldsta av dem höll vigselringen. Inte ett öga torrt, det kan jag lova.

När de sjungit klart och bugade mot publiken applåderades det. Men det var inte slut där. Inte på långa vägar. Plötsligt kom en bil inkörandes på uppfarten. En Bentley, en oerhört snygg sådan. Ur bilen klev någon som ingen av gästerna hade kunnat tänka sig skulle komma på vårt bröllop. Det var nästa bärare av vår vigselring. Nästa Frodo, så att säga.

Ett sus gick genom publiken.

OK, man kan lugnt säga att intresset fortsatt är högt. Jag talar om ert intresse om mitt arbete som förare av budbil i Örebro. Ett arbete som, till synes, är någonting som förvånar väldigt många av er. Jag antar att jag kan förstå detta. Jag menar, för mig är det ju helt naturligt och en helt vanlig del av mitt förflutna. Men jag förstår att köra budbil i Örebro inte direkt ligger i linje med vad jag gör idag. Sånt är också spännande tycker jag!

Frågor ställdes och besvarades här i bloggen. Fler frågor, många fler, har kommit in och jag tänker därför att jag gör vad jag gjorde sist: Jag svarar helt enkelt. Nu kör vi.

Bäst med att köra budbil i Örebro?

Ruggigt bred men väldigt bra fråga. Jag fick fundera rejält för att kunna svara på den. Det fanns nämligen fler saker som var väldigt bra med att köra budbil i Örebro, enligt mig. Det första jag kom att tänka på är den meditativa känslan av att köra omkring hela dagarna. Man lyssnar på radio, gör sina ärenden och åker sedan hem. Ibland går det lite fortare än tiden man utsatt och då kunde jag köra budbilen raka vägen till mitt hem i Örebro.

Kollegorna var dessutom kanon. Inte för att vi fick så himla mycket tid med varandra, eftersom vi körde våra olika budbilar i Örebro. Men när vi väl fick utrymme att ses så var det verkligen ett skönt gäng. Jag uppskattade allihop väldigt bra, och det gäller även för bolaget där jag jobbade. Kanongäng, helt enkelt!

Det finns också många fler saker att hylla men jag får fundera över det till nästa vecka!

Hur länge körde du budbil i Örebro? 

Det blev strax över fem års tid. Helt galet, kan tyckas. Jag tycker i alla fall så när jag blickar tillbaka. Jag är 40 år gammal och tiden i budbil i Örebro känns som ett ögonblick på ett sätt men som en hel livstid på ett annat. Jag tror att det var år som formade mig både professionellt och privat. Jag ångrar inte att jag körde budbil i Örebro så länge, utan ser tillbaka på det som en ”formgivande” epok i mitt liv.

Ös på med frågorna så försöker jag besvara dem så snart som möjligt!