Nu har vi gått igenom alla pappas saker och fått svar på det mesta kring begravningen. Det har varit en jobbig tid men jag tror att vi nu alla ser ljuset i tunneln. Pappa blev, som jag nämnt tidigare, hela 98 år gammal. På så många år hinner man göra många saker. Idag kommer jag att fokusera på en sådan sak. En aspekt av hans liv som ingen av oss kände till förrän vi gick igenom hans gamla papper.
Det visade sig att min pappa Rutger har varit målare i Falköping en gång i tiden. Detta var alltså i mitten och slutet av 1940-talet. Tydligen var efterfrågan på målare, såväl i Falköping som i övriga landet, hög under efterkrigstiden. Eftersom världen varit lite väntande under ett antal år vill nu plötsligt alla rusta upp. Även i Sverige som inte ens var inblandade aktivt i kriget. Min pappa fyllde då alltså behovet av målare i Falköping, av alla ställen.
När jag och mina syskon fick reda på detta var det ingen som kunde påminna sig om att de hört det förut. Tydligen hade han flyttat till Falköping under några år för att just arbeta som målare. Det är lite konstigt, eftersom släkten bodde i Norrland. En rejäl resa för att testa på ett arbete som målare i Falköping. Där blev han i alla fall kvar i ett par år.
De andra gick vidare snabbt men jag kunde inte riktigt släppa detta. Att vår far hade varit målare i Falköping var svårt att greppa. Kanske var det extra ”laddat” för mig eftersom min sambo är därifrån. Jag vet inte. Jag bar i alla fall med mig detta, och gjorde det även när vi skulle åka ner till hennes föräldrar och hälsa på. Då tog jag tillfället i akt att berätta för svärmor.
”Kände du till en norrländsk målare i Falköping som bodde här under några år i slutet av 40-talet?”. Svärmor borde ha varit omkring 15 år då, så kanske var det lite för stor åldersskillnad. När jag ställde frågan om denne målare i Falköping började hon le. Ett sådant leende man får när man påminns om någonting man inte tänkt på under många år.
”Menar du redige Rutger? Han var målare i Falköping när jag var flicka, och han var från Norrland. Varenda kvinna i byn var förtjust i honom. Till och med mamma”.
Ni ser, det lönar sig att gräva lite!