Jag har alltid varit väldigt förtjust i julen. Detta kommer inte som en överraskning för någon av er som läser min blogg. Eller ja, det borde det inte göra i alla fall. Detta för att jag är väldigt öppen med detta stora intresse. Nu är det ett litet tag sedan senaste julen men den är förstås färsk i minnet för mig. Det jag kommer att berätta om idag är den julklapp som i år stack ut som den allra bästa. Nämligen ett nytt mobilskal.

Är det inte ganska oväntat? Att den bästa klappen för någon som mig – för någon som lever hela året för denna fantastiska högtid – var just ett mobilskal. Jo, jag skulle nog själv säga att det är ganska ordentligt oväntat. Mobilskal är ju förstås bra på sitt sätt. De skyddar telefonen och ser till att man får ett lite finare yttre på den. Men that’s it, eller hur? Vad mer kan man egentligen säga om mobilskal?

Nu ska jag berätta hur det gick till. Till att börja med så vill jag flagga för vem jag faktiskt fick mobilskalet av. Det var min brorsdotter. Hon är snart 11 år gammal. När man är i hennes ålder så finns det absolut inte tillräckligt mycket pengar i kassan för att köpa mobilskal. Ja, det finns i alla fall inte tillräckligt för att köpa ett så fint mobilskal som hon gav mig. Det gjorde mig från början övertygad om att det var hennes föräldrar, min bror, som köpt gåvan. Så var inte fallet. Det var hon själv som hade köpt mobilskalet till sin farbror.

”Hur hade du råd med det här?” frågade jag när jag öppnade det silvergrå mobilskalet från den fina förpackningen. Hon blev lite generad och mumlade något jag inte hörde. När jag till slut fick ur henne hur det hade gått till blev jag väldigt rörd. När hon fyllde år, sommaren innan, gav jag henne nämligen pengar. Detta hade jag mer eller mindre glömt. Hon fick 1000 kr av mig i 11-årspresent. När hon fick pengarna hade hon omedelbart sparat undan 200 kr. Dessa bestämde hon att hon skulle köpa en julklapp till mig för. Utan att någon vuxen visste om det. När jag hade hälsat på hade jag någon gång klagat över mitt dåvarande mobilskal, och det snappade hon upp.

Ja, ni förstår ju. Det kanske inte är själva mobilskalet utan tanken bakom som gör att jag ser detta som min bästa klapp förra året.

Hej alla,

Förra veckan benade jag ut ett och annat. Om ni frågar mig skulle jag säga att det är detta jag gör mest av allt, både professionellt och i arbetslivet. Jag benar ut saker när det kommer till mina barn. Hur långt är det till månen? Varför får jag inte äta glass jämt? Vad är det för skillnad mellan grönsaker och frukt? Det är några av de frågor som jag fått senaste veckan. Professionellt får jag frågor som jag enklare kan svara på. Jag arbetar nämligen med fasadrenovering. Det är detta ämne jag har kommit att skriva lite om senaste tiden. Många frågor om fasadrenovering har kommit in. Det tycks vara så att många av er är nyfikna på detta område. Vissa verkar nyfikna i största allmänhet och andra vill veta för egen del. Ja, alltså om de skulle kunna tänka sig att arbeta med fasadrenovering. Det är roligt att höra, och för unga människor som letar väg i byggbranschen tror jag att det är en bra inriktning.

Så, jag tänkte att jag skulle göra samma som i de senaste inläggen. Jag svarar på frågor som jag fått i min inkorg om fasadrenovering. Detta gör jag för att spara tid eftersom många frågor verkar vara detsamma. Jag gör det också för att de personer som undrar men inte vågat fråga eventuellt ska kunna få svar. Med detta sagt uppmanar jag er att skicka in era frågor om fasadrenovering i kommentarsfältet. Jag lovar att försöka besvara allihop inom de närmaste veckorna.

Nu har jag babblat färdigt, så åter till frågorna:

När började du jobba med fasadrenovering?

Faktum är att jag började redan innan jag slutade gymnasiet. Min pappa drev företag inom fasadrenovering. Ett företag som min farfar för övrigt hade startat en gång i tiden. Det blev så att jag blev kvar där, vilket förstås var naturligt. Vi var ett gott gäng, både vänner och släktingar, som arbetade där. Det var roliga tider och jag trivdes direkt med teamet och att arbeta med fasadrenovering.

Vilka typer av kunder levererar ni fasadrenovering åt?

Det korta svaret på frågan är: Alla. Det är ganska enkelt att förstå eftersom alla byggnader (precis varenda en) förr eller senare behöver genomgå fasadrenovering. Det är renovering av fasaden som gör att fastigheten kan stå pall för väder och vind. Det är den som gör att insidan av byggnaden skyddas. Vi arbetar med privatpersoner och privatbostäder. Vi arbetar med företag i varierande storlek och i olika branscher. Vi arbetar också med myndigheter, föreningar och andra typer av organisationer. Kyrkor, konserthus, fastighetshus, kontorskomplex. Ja, allt möjligt. 

Behovet av fasadrenovering finns ständigt, och det är framförallt därför det är en bra bransch att arbeta inom.

Det fanns en tid i livet då jag jobbade på elbolag. Har jag sagt det? Nu har jag i alla fall gjort det och då tänker jag att det inte finns någon anledning för mig att inte tala vidare om saken. Här kommer den historien:

Jag började arbeta på elbolag under tiden jag pluggade. Det var lite konstigt. Jag hade ju varit aktiv inom arbetslivet ganska många år innan jag valde plugg. Det var det många av mina klasskamrater som inte hade varit. De kom direkt från gymnasiet och såg sommarjobbet som en häftig grej att göra. För mig var elbolaget det bara ett jobb som vilket som helst.

Vad jag dessutom märkte var att de flesta som arbetade på elbolaget var betydligt yngre än jag. Nu när jag tänker på det var det nog bara min chef som var ett par år äldre. Annars var de flesta väldigt unga, som sagt. Detta är inte särskilt förvånande förvisso. Jag menar, det var ett kundtjänstjobb och de tenderar ju att locka till sig yngre. Anledningen till att jag tog jobbet på elbolaget var förstås att jag hade lång erfarenhet. Jag hade visserligen inte suttit i kundservice på elbolag just, men telefonen var jag van vid.

”Välkommen till kundtjänst, du talar med..” och så vidare. Ni vet den där grejen. Jag var i alla fall på elbolaget i 2,5 månad och kände att jag verkligen kom in i gänget. Detta trots att jag var den enda som arbetade över sommaren. Jag fick lite nya vänner vilket var kul eftersom jag var ny i staden. Vi gick ganska ofta på aw och det kändes också kul. Ett bra sätt att lära känna varandra om inte annat.

Sommaren kom och gick snabbt och när hösten skulle börja var det lite trist. Det kändes tråkigt att gå tillbaka till CSN-bidrag och att lämnat elbolaget bakom mig. Så jag valde helt enkelt att inte göra det. Jag gick in till chefen innan min sista dag och sa att jag ville jobba extra. Detta gjorde jag sedan under hela hösten, minst en dag i veckan. En mycket trevlig tid var detta.

Önskar ni höra mer om mitt elbolag eller vill ni bara veta om elpriser? Hör av er i kommentarsfältet som vanligt!

Kan någon berätta för mig varför jag alltid lyckas träffa en massa intressanta människor? Har jag någon slags magnetism som gör att spännande personer dras till mig? Vem vet. Nyligen stod det klart att det var något unikt med mig i alla fall.

Jag satt på en liten fest. Festen var upplagd så att alla skulle ta med en person som de andra aldrig hade träffat. Det var himla fint eftersom det gjorde att man var tvungen att socialisera. Något som vi svenskar förstås kan vara ganska dåliga på ibland. Vi blev totalt 12 personer på festen och jag pratade med allihop, vilket jag såg som en vinst.

Trots att jag fick njuta av alla gäster som samtalspartner ska jag nu foka på en specifik sådan. Det var en kille som hette Calle. Calle jobbade med stamspolning i Stockholm. Varför tar jag upp att han jobbar med stamspolning i Stockholm? Jo, därför att det var detta som jag och Calle talade om i över 2 timmar.

Det var inget jag trodde när jag gick iväg till festen. Ja, att jag skulle sitta i Stockholms finaste kvarter och prata om stamspolning. Det var förvånande. Ändå kommer det bara tvåa på listan över förvånande saker som skedde den kvällen. Det som överraskade mig mest av allt var att jag tyckte att det var väldigt intressant att prata om stamspolning i Stockholm. Den här killen var väldigt trevlig. Han talade på ett sätt som gjorde att man blev intresserad. Jag är övertygad om att, om vi hade talat curling istället för stamspolning i Stockholm, hade det varit samma. Han hade ordets gåva och det ska man inte förringa. Det är jag svag för.

Nåväl, 2 timmar av stamspolning i Stockholm alltså. Eftersom vi hade fin utsikt över stan där vi satt kunde jag peka på många olika byggnader och kolla facit. Det var inte direkt en fastighet i Stockholm som han hade utfört stamspolning i. Det var väldigt, väldigt många. Calle hade nämligen börjat jobba på samma företag som hans kusin. Detta var 14 år sedan. Kusinen fortsatte bara ett kort tag efter men Calle blev kvar. Nu hade han arbetat med stamspolning i Stockholm i nästan 1,5 decennium. Svindlande, eller hur? Det sa jag till honom. Han frågade hur länge jag hade jobbat med PR. Jag insåg att det var 16 år, så där fick jag på fingrarna.

Vad har vi lärt oss mer än att stamspolning i Stockholm kan vara ett roligt samtalsämne? Ingenting, men det gör inget!

En LED ramp. Det var vad jag gav till min farfar i födelsedagspresent. Om ni tycker att det är konstigt så – ja, då förstår jag väl varför egentligen. Att ge sin farfar en LED ramp till bilen, i 90-årspresent, det är möjligen lite magstarkt. Kanske är inte heller magstarkt ett rätt ordval här. Jag vet inte riktigt om jag tycker att de andra presenterna utklassade min direkt. Jag menar, hur många 90-åringar har en LED ramp till bilen? Jag känner i alla fall ingen.

För den som missat vad en LED ramp är så kan jag berätta att det handlar om en slags ljusanordning. Den sätts på bilen för att lysa upp vägen framför. Den fungerar alltså som en slags säkerhetsåtgärd. Det är tryggare att se bra på vägen. Detta är särskilt sant när man bor ute i skogen, och det gör farfar. Han rattar fortfarande omkring i skog och mark, detta trots att han nu alltså närmar sig 100-strecket. 

Förutom säkerheten så fyller LED rampen en annan viktig funktion. Den är nämligen jävligt ball. Min farfar är stans coolaste katt när han glider omkring i sin Volvo just nu. Eller ja, han är i alla fall den coolaste 90-åringen i stan. Kanske till och med i Sverige. Kanske också i världen. Så är det, mina vänner.

Tillbaka till firandet. En LED ramp blev det. Farfar blev glad. Farmor blev aningen förvirrad. Hon såg nog inte vad det var. Mina bröder såg däremot vad det var. Såg det mycket väl. Skepticismen visste inga gränser. Jag tror också att det fanns ett rejält mått med avundsjuka. Farfar blev ju glad för LED rampen. Det måste väl ändå vara syftet?

Vi gick ut, jag och farfar. Som vanligt fick jag lov att stötta honom när vi gick ner för trappan. Han gillade att köra bil eftersom det försatte honom i en position där han var jämlik övriga. Inga stela ben längre. Han var lika snabb. Lika snabb som alla andra och nu skulle han dessutom ha en LED ramp. Den skulle göra att han kunde se bättre OCH göra honom (om möjligt) ännu ballare. Jag monterade på anläggningen på hans bil och han satt på en bänk bredvid och tittade på. Sedan klev vi in i bilen och körde iväg.

Ingenting kunde undgå detta ljus. Vilken jävla LED ramp!