• ”Riktigt fina fasadsiffror här” sa Roger där vi gick längs gatan.

Det var nog den mest oväntade kommentar jag någonsin hört. Det var visserligen inte förvånande att förvånande meningar kom ur hans mun. Vi hade trots allt umgåtts sedan vi var barn. En och annan rolig kommentar kom ur hans mun varje gång man sågs. Nu handlade det om fasadsiffror. Nästa gång kommer det att handla om något annat.

• ”Jaha. Fina fasadsiffror säger du, Roger. Var kommer en sådan tanke ifrån. Om man får fråga?” svarade jag.

Därmed satte jag hjulen i rullning. Det följde en lång utläggning om fasadsiffror. Han argumenterade för vilka som var de finaste och vilka som var de fulaste. Han belyste mig också om att valet av fasadsiffror handlar mycket om det grafiska. Det gäller att matcha de siffror man väljer med den byggnad de ska sitta på. Den fasad det handlar om helt enkelt.

Jag gillade inte att erkänna det men jag hade faktiskt spetsat öronen. Jag vet inte varför men det här om fasadsiffror var faktiskt ganska intressant. Han fortsatte att tala om fasadsiffrorna i området där vi gick. ”Titta där” och ”Titta här borta då” sa han och gick och hade utläggning om varenda siffra vi såg. Tillslut kände jag mig tvungen att ställa den uppenbara frågan:

• ”Men hur vet du allt detta om fasadsiffror? Hur är det ens möjligt? Du vet knappt vem som är Sveriges statsminister men du vet allt om fasadsiffror, tydligen. Hur har det gått till? Vem är du egentligen?” frågade jag frustrerat.

Han vände blicken mot mig som om jag var dåren. Sedan sa han något som fick mig att inse att det förmodligen var så också:

• ”Men herregud. Min pappa arbetade ju med fasadsiffror i hela sitt liv. Faktum är att det inte är omöjligt att han har satt upp just dessa. Det måste jag väl ha sagt någon gång förut? Det vet jag till och med att jag har gjort nu när jag tänker efter. Javisst, det har jag definitivt gjort.”

Jag kände mig oerhört dum. Nu mindes jag att han talat om sin pappa, som var en av de första i stan att utveckla en viss typ av fasadsiffror. Jag var nog bara en dålig lyssnare. Det ska jag ändra på.

Nu har vi gått igenom alla pappas saker och fått svar på det mesta kring begravningen. Det har varit en jobbig tid men jag tror att vi nu alla ser ljuset i tunneln. Pappa blev, som jag nämnt tidigare, hela 98 år gammal. På så många år hinner man göra många saker. Idag kommer jag att fokusera på en sådan sak. En aspekt av hans liv som ingen av oss kände till förrän vi gick igenom hans gamla papper. 

Det visade sig att min pappa Rutger har varit målare i Falköping en gång i tiden. Detta var alltså i mitten och slutet av 1940-talet. Tydligen var efterfrågan på målare, såväl i Falköping som i övriga landet, hög under efterkrigstiden. Eftersom världen varit lite väntande under ett antal år vill nu plötsligt alla rusta upp. Även i Sverige som inte ens var inblandade aktivt i kriget. Min pappa fyllde då alltså behovet av målare i Falköping, av alla ställen.

När jag och mina syskon fick reda på detta var det ingen som kunde påminna sig om att de hört det förut. Tydligen hade han flyttat till Falköping under några år för att just arbeta som målare. Det är lite konstigt, eftersom släkten bodde i Norrland. En rejäl resa för att testa på ett arbete som målare i Falköping. Där blev han i alla fall kvar i ett par år.

De andra gick vidare snabbt men jag kunde inte riktigt släppa detta. Att vår far hade varit målare i Falköping var svårt att greppa. Kanske var det extra ”laddat” för mig eftersom min sambo är därifrån. Jag vet inte. Jag bar i alla fall med mig detta, och gjorde det även när vi skulle åka ner till hennes föräldrar och hälsa på. Då tog jag tillfället i akt att berätta för svärmor.

”Kände du till en norrländsk målare i Falköping som bodde här under några år i slutet av 40-talet?”. Svärmor borde ha varit omkring 15 år då, så kanske var det lite för stor åldersskillnad. När jag ställde frågan om denne målare i Falköping började hon le. Ett sådant leende man får när man påminns om någonting man inte tänkt på under många år.

”Menar du redige Rutger? Han var målare i Falköping när jag var flicka, och han var från Norrland. Varenda kvinna i byn var förtjust i honom. Till och med mamma”. 

Ni ser, det lönar sig att gräva lite!

Som utlovat sitter jag nu här, redo att lägga ut mig själv fullständigt. Det blev smärre ramaskri för ett par veckor sedan när jag – en gång för alla – presenterade mitt förflutna och vad jag arbetat med under åren som föregått denna blogg. Jag antar att jag både är förvånad och tycker att det är väntat att ni visade intresse. Jag är förvånad eftersom jag fortfarande har svårt att förstå varför någon skulle vara intresserad av att veta något om mig. Det är väntat om jag tänker på hur jag skulle reagera på samma sak från en bloggare jag läste.

Hur som helst, detta kommer handla om när jag renoverade balkonger i Stockholm. Det var nämligen ett arbete jag hade under ca 2 år av mitt liv strax efter gymnasiet. Jag flyttade till Stockholm och började renovera balkonger för att en vän tipsade om det. Han hade gjort liknande. Ja, flyttat till Stockholm alltså, inte för att renovera balkonger. Faktum är att jag knappt minns vad han jobbade med då. Kanske något bageri? Det vet jag i alla fall att han arbetat med förut.

Ni har skickat in frågor om min period inom renovering av balkonger i Stockholm. Jag har inte hunnit svara på alla. Jag har faktiskt inte ens försökt eftersom det var en del. Jag tänkte nu att jag skulle ge svar på några av de vanligaste frågorna ni skickat mig om att jag renoverat balkonger i Stockholm. Såhär har det sett ut?

Varför har du renoverat balkong i Stockholm?

Frågan är intressant ställd och det var därför jag tog med den. Anledningen till att jag tog jobb som innebar att jag renoverade balkonger i Stockholm var väl, först och främst, att jag behövde arbete. Jag ville bo i Stockholm och renovera balkonger vad det jag kunde. En annan aspekt som svarar på varför är förstås mitt intresse av att vara utomhus. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att sitta på ett kontor dagarna i ända. Nej, jag vill arbeta utomhus och med kroppen.

Hur kom du in på renovering av balkonger i Stockholm?

Det började med att jag gjorde detta i min lilla hemstad. Jag tyckte om det. Visste väl någonstans att det inte skulle vara något jag sysslade med föralltid. Att renovera balkonger i Stockholm kändes dock utvecklande. Det var fint att få bo i en större stad och utföra större projekt. Jag flyttade som sagt upp för att min vän som bodde där hade hört sig för. De sökte jobb inför våren på en firma som han hade någon koppling till. Jag tog chansen och fick jobbet.

Vi tar det igen eftersom många tycks ha missat förra gången jag skrev. Så, jag arbetar alltså – när jag inte skriver i denna blogg – med facility management. Många av er undrade vad sjutton jag menade när jag skrev detta förra veckan. Jag tänker därför att jag ska gå igenom det mest basic gällande facility management idag.

Låt oss börja med att gå igenom vad det är. Facility management är alltså en typ av städ- och servicetjänster som företag och organisationer tar hjälp med. Denna typ av tjänst har funnits under många år. Däremot är det först på senare år som tjänsten har breddats och utvecklats till vad den är idag. Idag finns mängder av företag som erbjuder facility management av olika slag. Tyvärr finns fortsatt bolag som är oseriösa och vars tjänster är undermåliga och/eller överprisade.

För att du, och ditt företag, inte ska begå ett misstag är det viktigt att ni vänder er mot en trogen partner. Det finns gott om sådana, även om jag förstås skulle föredra att ni vänder er till mig och våra tjänster inom facility management. Nu när jag har varnat om det kan vi gå vidare.

Man skulle kunna säga att facility management är en tjänst som helt anpassas utefter kundens behov – och det finns verkligen många olika sådana. Tänk bara hur många verksamheter som just nu bedriver sin business i olika kontor. Olika branscher, olika personer som arbetar där och olika kunder. Ja, en väldig massa olika behov av städning och service helt enkelt. För ett företag kan facility management, förutom städ, gå ut på leverans av varor av olika slag. För ett annat kan verksamheten kräva extra noga städning. Kanske för att man sysslar med livsmedel eller produkter som inte får spridas. Det kan också handla om sjukhusmiljöer med extra krav på renlighet.

Någon ställde frågan hur länge jag arbetat med facility management och jag var tvungen att tänka efter. Jag började titta lite på städbranschen direkt efter gymnasiet. Detta är alltså år 2005. När jag sedan valde att studera och utbilda mig inom service hade jag egentligen som mål att revolutionera facility management. Jag vill tro att det var så som det blev när jag var klar. Man kan i alla fall inte säga något om att mina tjänster inte har uppskattats av de kunder som tagit del av dem. Det har varit väldigt framgångsrikt och uppskattat genom åren.

Skicka gärna in era spörsmål om facility management. Jag ska försöka besvara dem till nästa vecka igen.

Till dess, ha det så bra!

Jag pratar sällan om mitt förflutna. Eller: Jag berättar i alla fall väldigt sällan om det som varit i mitt arbetsliv. Varför? Jag vet inte riktigt. Kanske tänker jag att ni inte ska vara intresserade av det. Att ni ska gå härifrån (ur bloggen) och känna er uttråkade. Detta är en mardröm för mig att tänka på och då tar jag det säkra före det osäkra. Idag kommer jag bryta mot mönstret. Jag kommer att skriva om när jag arbetade med fönsterbyte i Stockholm.

Nu blev ni förvånade, eller hur? Ingen av er borde veta att Stockholm och fönsterbyte har varit mitt arbete en tid. Så är det i alla fall. Jag var i Stockholm och arbetade med fönsterbyte under 7 månader när jag var typ... 21 år? Jag hade gjort liknande i hemstaden. Jag visste att jag ville flytta till Stockholm och fönsterbyte låg nära till hands. Planen var aldrig att hålla på med det särskilt länge och så blev det ju inte heller.

Det var enklare än jag först tänkte att få jobb inom fönsterbyte i Stockholm. Betydligt enklare faktiskt. Det var dessutom ett jobb som passade mig väldigt bra. Jag trivdes att bo i Stockholm och det var mycket roligare att syssla med fönsterbyte där än hemma. Det finns absolut en del av mig som tänker att jag hade haft det fortsatt kul i huvudstaden. Det var en rolig tid. Jag lärde känna massor av människor och kände mig nöjd med tillvaron, med existensen.

Kanske skulle man flytta upp till Stockholm och köra fönsterbyte igen? Jag menar, bara för att testa om det fortfarande har den potential som jag såg på den tiden. Kanske skulle ge livet ett ansiktslyft, så att säga. Det lät förstås mer deppigt än det är. Jag trivs med min situation men jag ska inte sticka under stol med att jag gärna hade ruskat om i grytan lite. När jag arbetade med fönsterbyte i Stockholm såg jag inte så långt framför mig. Det låter klyschigt men jag menar det verkligen: Jag tog dagen som den kom när jag var verksam inom fönsterbyte i Stockholm.

Vad har ni jobbat med? Jag vill tro att jag känner er och hur ni resonerar någorlunda mycket. Desto mindre vet jag om era historier. Jag vill därför be er att berätta dem. Är det någon annan som har jobbat med fönsterbyte i Stockholm kanske?